Tankar om dokumentation

Jag har nu läst en bok som heter "Varför pedagogisk dokumentation?" av Hillevi Lenz Taguchi (1998). Det kom upp en del tankar om varför man just ska dokumentera. Dokumentation är ett verktyg som kan synliggöra barns kunskaper. vi som pedagoger kan observera barnen och på olika sätt dokumentera vad de gör genom, fotografering, filmkamera, skriva upp vad barnen säger. Det kan handla om att vi sätter upp vår dokumentation på en vägg som synliggör för oss pedagoger, barnen och föräldrarna. Dokumentation gör att vi pedagoger får en bild över hur verksamheten på förskolan är. Vi kan börja att reflektera genom den pedagogiska dokumentationen och kan se brister eller positiva saker i verksamheten. Genom reflektion ges pedagogerna möjlighet att utbyta tankar och ideér som kan göra att verksamheten utvecklas.

Någon tog upp på vårt gruppforum  varför det är så att många pedagoger inte vill utveckla och komma på nya ideer som kan gynna förskolan. De arbetar som de alltid har gjort och om någon kommer in med någon ide ratas den. Jag kan känna själv att det är svårt att komma in som ny och börjar kommentera, men man får inte bli för passiv och bara följa förskolans kultur. Jag kan själv känna att det skulle bli tråkigt om allt var som det alltid har varit, man behöver förändring. Samhället förändras, barnen och vi som pedagoger också.
 Lenz Taguchi (1998) beskrev att med hjälp av pedagogisk dokumentation som redskap kan vi se barnen på nytt flera gånger. Vi lyssnar, observerar barnen och kan sedan analysera det vi hör eller ser. Barnet växer hela tiden så en bild av ett barn som jag som pedagog har haft innan behöver inte vara samma vid en annan gång. Barnet kan ha utvecklat sig och jag får då reflektera efter det senaste jag har sett. Det handlar då om att inte ha med de värderingar jag hade på barnet innan. Barnet blir då rättvist bedömt om man ska säga så.
 Barn blir genom dokumentation stimulerade i sin nyfikenhet. Genom att vi pedagoger har dokumenterat dem och har material som de kan titta eller lyssna på kan de själva reflektera över saker de har gjort eller sagt när de var mindre. De får se andra barns utveckling och upplevelser. Barnen får genom det reflektera om vad de och deras kompisar på förskolan har upplevt. De får utforska i sitt egna minne med och kan komma fram till hur de kände i den situationen som de fick se genom pedagogens dokumentation.

Jag har också tänk tanken att dokumentation är ett jättebra underlag för kvalitetsarbetet som nog många förskolor håller på med. att kunna efter varje tema, eller något vardagligt som har dokumenterats kan man som pedagog skriva ner en lite reflektion som sedan kan tas med in i kvalitetsredovisningen. Det blir mycket lättare och man sparar tid och det brukar vara så att minnet kan svikta.
Det var några tankar jag fick efter att jag hade läst boken....får vi se vad det blir till nästa gång!

TJO!