Tankar om slutuppgift

Det var ett tag sen jag skrev nu och jag har börjat på den sista slutuppgiften. Lite svårt kände jag med att göra en modell men det är ju bara att testa på något tyckte jag. Sedan kan man utveckla denna om man skall dokumentera ett tema eller göra en modell som dokumenterar atmosfären i barngruppen med vissa rubriker. Jag tyckte det skulle vara intressant att göra en blogg som dokumenterade förskolan. Men det finns andra sätt att göra dokumentation. Det kan göras en dokumentationsvägg där olika rubriker från läroplanen tas upp och citat därifrån till olika bilder som förskolan har gjort eller upptäckt. när det kommer till rörliga bilder så finns det på många ställen en fotoram och där kan filmer visas upp. Där kan nog också barns kommentarer till bilder finnas med om fotoramen klarar av dessa format. Men det skulle ju funka om barnen fick ta del av en blogg som förskolan har för där kan man lägga in mycket. Jag har hört några som säger att föräldrar inte går in och läser vad förskolan har skrivit på sin blogg och det är ju tråkigt. Men det är ju en stor tillgång och det är lätt att få med så många verktyg som kan användas på datorn. Men sedan handlar det om planering av bloggen och vilken som skall göra det. Det behöver inte ta allt för lång tid och det är bra att utvärdera där bara för pedagogerna och som man sedan kan se tillbaka till. Det går bra också när man skall utvärdera dokumentationsväggen att skriva ner på andra sidan pappret vad som var bra och vad som kunde ha blivit bättre. Då behöver man inte tänka när kvalitetsrapporten skall göras vad vi gjorde för 6 månader sedan. Ett väldigt enkelt och bra tips jag fick när jag gick förskollärarutbildningen.

Tjo från mig!

Etiska aspekter

När jag vikarierade en dag så fick jag se ett underlag som förskolan hade om föräldrarnas godkännande över att barnen fick bli filmade och fotograferade. Jag läste en artikel som Lindgren och Sparrman har skrivit, om att bli dokumenterad och etiska aspekter kring detta. De menar att dokumentation har blivit mycket större nu i verksamheterna och det kan göras på olika sätt genom filmning, fotograferande, observation, föremål barnen har skapat och så vidare. Dokumentationen är ett underlag för pedagogerna att reflektera och visar föräldrarna och politikerna vad som görs i verksamheten. Något jag tänkte var att varför bara föräldrarna skall skriva under att deras barn får bli dokumenterade. Barnen tycker jag också skall ha en rättighet att få säga till om de vill bli fotograferade eller filmade. De äldre kan svara på frågan om de vill bli fotograferade eller inte, men med de små barnen kan det bli svårare. Hur ska man veta vad de barnen vill. Jag kan tycka att man får läsa av barnen och se hur barnet är i den situationen. Det är viktigt att som pedagog fråga barnen vad vi får göra. Får vi visa upp det du har gjort och ta kort på dig medan du gör det?

Det är också viktigt att tänka på att det som dokumenteras kommer att ses av andra än bara pedagogerna, barnen och föräldrarna. Som pedagog är det viktigt att förmedla detta till föräldrarna. Det kan finnas barn som behöver skyddas eller annat som gör att barnen inte får visas på internet eller i tidningen. Jag ha sett att om bilder skall publiceras på Internet som i tidningen finns det ytterligare ett papper som föräldrarna får kryssa i JA eller NEJ.

Det finns den frågan om när förskolan har lucia och andra speciella dagar som föräldrarna och anhöriga kommer dit och vill ta kort. Skall de få möjlighet att göra detta för det kan finnas föräldrar som inte vill att sina barn skall komma med på kort. Skall pedagogerna få ta kort istället och sedan skicka ut till föräldrarna eller lägga ut det på en sida som de kan kopiera det ifrån. Det finns en del att fundera på kring det.

Dokumentation i förskolan

Jag har läst en bok som heter "vad berättas om mig". Bente Svenning tar upp om att barn skall få möjlighet att säga nej om sin delaktighet i förskolans dokumentation av sig själv. Barn blir fråntagna sin talan att få bestämma vad som ska synas på förskolan. Barns teckningar diskuterade jag lite. Det här att barns teckningar ska sättas upp på väggarna i förskolan. Det är något roligt kan jag känna men barnen får inte i stor mån bestämma vilken teckning som ska sättas upp. Det här med att fråga barnen vad de ritar med är något jag har tänkt över. Varför måste vi vuxna alltid fråga vad barnets teckning visar. Det behöver inte visa något alls, bara fina färger som barnen har ritat dit.
Det här med kort också att pedagogerna tar kort på barnen som sedan sätts upp på förskolans väggar och det är ingen som har frågat barnen om det gick bra. Vissa bilder kan ge negativa upplevelser för barnen och det är då vi pedagoger som måste i första hand fråga om det är okej att sätta upp kort på barnen. Visa barnet vilket kort pedagogen har vält eller ännu bättre barnet får välja ett kort på sig själv och komponera en text om vad den gjorde och kände i den situationen som kortet togs.

Barnen kan själva också få ta kort med kameran och då kommer deras barnperspektiv in och hur de ser på sin omgivning. Det här med photostory är jag väldigt intresserad av. Har inte förstått riktigt vad det är men att man kan sätta in kort och filmsnuttar och lägga på ljud, till exempel barnens kommentarer om varje sekvens. Ett jätteroligt sätt att dokumentera tycker jag och att barnens tankar kommer med, inte vad pedagogerna tror att barnen tyckte. De får lära sig ny teknik som är nyttigt tycker jag att lära sig om.

Det är viktigt att involvera barnen i förskolans dokumentation och få inspiration från dem. Genom att dokumentera barnens lek så kan vi ändra planeringen på teman som pedagogerna har gjort upp.

N hinner jag inte skriva mer men det är mycket tankar som har kommit upp när jag har läst allt på gruppformumet. Bra tankar och ideer som jag ska skriva mer om!

Tjo!

Tankar om dokumentation

Jag har nu läst en bok som heter "Varför pedagogisk dokumentation?" av Hillevi Lenz Taguchi (1998). Det kom upp en del tankar om varför man just ska dokumentera. Dokumentation är ett verktyg som kan synliggöra barns kunskaper. vi som pedagoger kan observera barnen och på olika sätt dokumentera vad de gör genom, fotografering, filmkamera, skriva upp vad barnen säger. Det kan handla om att vi sätter upp vår dokumentation på en vägg som synliggör för oss pedagoger, barnen och föräldrarna. Dokumentation gör att vi pedagoger får en bild över hur verksamheten på förskolan är. Vi kan börja att reflektera genom den pedagogiska dokumentationen och kan se brister eller positiva saker i verksamheten. Genom reflektion ges pedagogerna möjlighet att utbyta tankar och ideér som kan göra att verksamheten utvecklas.

Någon tog upp på vårt gruppforum  varför det är så att många pedagoger inte vill utveckla och komma på nya ideer som kan gynna förskolan. De arbetar som de alltid har gjort och om någon kommer in med någon ide ratas den. Jag kan känna själv att det är svårt att komma in som ny och börjar kommentera, men man får inte bli för passiv och bara följa förskolans kultur. Jag kan själv känna att det skulle bli tråkigt om allt var som det alltid har varit, man behöver förändring. Samhället förändras, barnen och vi som pedagoger också.
 Lenz Taguchi (1998) beskrev att med hjälp av pedagogisk dokumentation som redskap kan vi se barnen på nytt flera gånger. Vi lyssnar, observerar barnen och kan sedan analysera det vi hör eller ser. Barnet växer hela tiden så en bild av ett barn som jag som pedagog har haft innan behöver inte vara samma vid en annan gång. Barnet kan ha utvecklat sig och jag får då reflektera efter det senaste jag har sett. Det handlar då om att inte ha med de värderingar jag hade på barnet innan. Barnet blir då rättvist bedömt om man ska säga så.
 Barn blir genom dokumentation stimulerade i sin nyfikenhet. Genom att vi pedagoger har dokumenterat dem och har material som de kan titta eller lyssna på kan de själva reflektera över saker de har gjort eller sagt när de var mindre. De får se andra barns utveckling och upplevelser. Barnen får genom det reflektera om vad de och deras kompisar på förskolan har upplevt. De får utforska i sitt egna minne med och kan komma fram till hur de kände i den situationen som de fick se genom pedagogens dokumentation.

Jag har också tänk tanken att dokumentation är ett jättebra underlag för kvalitetsarbetet som nog många förskolor håller på med. att kunna efter varje tema, eller något vardagligt som har dokumenterats kan man som pedagog skriva ner en lite reflektion som sedan kan tas med in i kvalitetsredovisningen. Det blir mycket lättare och man sparar tid och det brukar vara så att minnet kan svikta.
Det var några tankar jag fick efter att jag hade läst boken....får vi se vad det blir till nästa gång!

TJO!

Då börjar vi....

Sofie här! Jag är 22 år och har precis gått klart förskollärarutbildningen i Borås. Det kommer att bli intressant och spännande att få ta del av denna kurs. Har förstått mer och mer att det behövs kunskap om IT på förskolor och då tänkte jag att denna kurs bli bra när jag sedan kommer ut och ska börja jobba. Har aldrig bloggat förut så det ska bli kul att se hur detta kommer att gå! Tycker det är ett väldigt bra sätt att blogga för att se sina tankar och gå tillbaka och se hur man tänkte innan. Gjorde något liknande i musikspecialiseringen och det kände jag själv var bra för att se sin utveckling. Hoppas detta blir lika skoj. Kram